Kommer ihåg när vi var små och vi var i ditt rum där vi sov varannan helg, vi tog alla madrasser vi sov på och bildade hus och ett rymdskepp av dem, din data utan internet blev mitt kontor, jag var mamma och nu var mina barn. Vi kunde leka i timmar.. Lilla Andrea som vi älskade att skrämma upp med våra historier om Karto och hans elaka rike, som vi blev utskäldda varje gång vi skrämde henne för ändå men vi tyckte det var så kul. Alla frukostar vi suttit hemma hos er och bara skrattat och skrattat. När vi varit ute och klättrat i alla träd som fanns i Hermosdal och plockade plommon, hasselnötter och kastanjer. Filmen vi spealde in med pappa, som vi skrattade åt ditt ljusa skrik, idag låter du som en ung man.. När vi byggde koja och vi hade så roligt tills Andrea fick en ''tavla'' i ögonbrynet och blödde som in i helvete och jag fick bära henne hela vägen hem medan hon bara grät.. Alla gånger jag suttit och kramat dig när du varit ledsen, och alla gånger du suttit och kramat mig när jag varit ledsen.. När vi hiittadepå om ''festen'' och dummade oss, känns om om det var igår..

Känns som tiden springer ifrån mig och jag hinner inte med. Jag hinner inte med att leva mitt eget liv samtidigt som att finnas i ert.. Jag vet att det låter så själviskt men det är sanningen. Det känns sjukt att se er båda växa upp så snabbt, men speciellt dig..

Jag får ont i magen, tårarna rinner och rinner längst min kind. Jag får svårt att andas och hjärtat klappar som en trumma..

Tänker bli lite djup här men jag känner att jag måste skriva klarar inte av att ha det inom mig.. Vår familj har haft det så svårt, alla är så trasiga, och du, du är nog den som är mest trasig..Men vad jag inte förstå är att du inte gör något bra utav det, som för mig.. Allt P har satt ut oss för har blivit min motivation min drivkraft.. Jag tar det dåliga i mitt liv och jag lär mig av det och jag växer. Du har stannat och gett upp.. Jag tänker inte låta dig ge upp.. Du är min underbara lilla .. Den som alltid var så glad fast han varit med som de värsta..

Det gör mig så arg också - besviken - men mest blir jag arg på hur orättvist livet är. Underbara människor förlorar de viktigaste människorna omkring mig. Jag är så glad och så otroligt tacksam att jag aldrig varit med om att en i min närhet har gått bort (knack knack knack ta i trä) men jag får så ont i magen och jag blir så arg när jag tänker på hur orättvist det är att folk i min närhet har gjort det, varför händer sånna hemsak saker så underbara människor som oftast inte gjort något fel, varför måste de lida av de val andra gjort, hur de valt att leva sitt liv. Det gör mig så frustrerad och ledsen..

Jag beundrar de människorna som gör sitt bästa när något så hemskt hänt dem, men jag förstår de som stannar upp och lever i sorg, själv vet jag inte vad jag hade gjort.

Asså jag känner verkligen hur arg jag är.. Allt har gjort mig till en jävligt arg människa!

Jag blir så jävla förbannad på samhället som har gjort det till att det är OK att trettonåringar röker hasch, jag blir så arg på de äldre som är förebilder till sina småbrödrar som röker på, tar trama, drar en lina vafan som helst you name it! Jag blir arg på de som säljer hasch till en trettonåring, hur normal kan denna personen vara i huvudet.. jag blir arg på att det är så lätt att hitta, jag blir arg på föräldrarna som bara ser det hända och inte gör något, jag är arg på skola som inte tar tag i att eleverna skolkar, oooh det finns så mycket.. Ni anar inte..

Jag vet att dessa problemen kan verka så små i andras ögon, men de är ändå problem!
Det kanske inte kan jämföras med de stackars barnen som får jobba för minimum lön och inte får mat, men när det handlar om att det finns risk att jag förlorar någon i min närhet så.. jag vet att det kan låta själviskt men .. ni vet..

Vad ska man göra egentligen?

Jag blev riktigt ledsen idag.. blev en deppig dag, eller kväll må jag säga. Snart komemr aye och då ska jag krypa upp hos honom och känna mig liten och hjälplös och jag ska beklaga mig för honom.. Tur att jag har honom!

låten vi alltid sjöng på tillsammans och kände igen oss.. Vi lärde oss hela texten, kan hela ännu idag..

haha vi var för jävliga